Vår käre bror,
– Stjärntecken:
Det betyder borg, fästning, högt torn. Stjärngrupper som är speciellt ordnade på himmelen kallas stjärntecken. De mest kända är tolv stycken. Men i Koranen (Hicr-sura, 15/16, Furkan-sura, 25/61) …
”Burûcen”
Det faktum att ordet kommer i den obestämda/ospecifika formen indikerar att det finns ett stort antal stjärnhopar i rymden som ännu inte har upptäckts.
– Ordet förekommer i pluralform fyra gånger i Koranen. (De övriga två förekomsterna finns i Nisa-suran, 4/78; och Buruj-suran, 85/1).
Buruc
ordet betyder ”Kale-stjärntecken” i sura An-Nisa, och i andra suror,
”stjärnhögar”
eller
”Lagets stjärnor”
har använts i den meningen.
– I de flesta gamla tolkningar som skrevs från den tid då den grekiska astronomiska traditionen började påverka den islamiska världen, omtalas dessa stjärnbilder vanligtvis som
”Månens och solens banor”
och de tolv kända stjärntecknen listas upp (se t.ex. Kurtubî, 10/14; Şevkanî, 111/142). I äldre kommentarer används dock ordet buruc kortfattat.
”stjärnor”
har förklarats som (se t.ex. Taberî, 16/14; İbn Kesir, 4/446). I Beğavîs tafsir förklaras detta ord som
”stora stjärnor”
har uttryckts som.
– Med hänsyn till nya uppgifter som astronomin har framlagt, bör ordet
”stjärnhopar”
eller
”Lagets stjärnor”
Det verkar mer korrekt att tolka det på detta sätt. (se: Korans väg, översättning och kommentar på turkiska, 3/342-43)
Vi rekommenderar att du även läser följande förklaringar i ärendet:
Galaxier och stjärnbilder
Koranen har en existens som är oberoende av stjärnkonstellationerna.
galaxier
Vi vet inte säkert om det har funnits någon tydlig kontakt med dess universum. Var och en av dessa himlar består utan tvivel av ett stort antal galaxer, och var och en av dessa
galax
också ett stort antal
stjärntecken
finns. Till den galaxigrupp som vår värld befinner sig i.
”Vintergatan”
Det sägs att en galaxiy antas bestå av hundra miljarder stjärnor, exklusive planeter och satelliter, och att det finns sådana i universum.
tvåhundra miljarder galaxer
så antas det. (1) Naturligtvis är dessa siffror ständigt föremål för förändring. Om man tänker sig att varje stjärna har ett stort antal planeter och kometar, liksom vår sol, och att planeterna i sin tur har satelliter som månen, så måste antalet himlakroppar i en galax multipliceras med hundratals. Om man till detta lägger små planeter, jättestora bergarter och diverse mellankroppar, så når en galax en storlek som kan driva en människa till vansinne. En galax är dock bara en liten del av en enda himmel. Ibland är till och med en enda stjärna av en storlek som kan förbluffa. Vad en människa kan tänka om sig själv inför storheten av en galax, ja, en himmel, kan vi inte ens föreställa oss. Men svaret kan hittas i följande vers, där det uppmanas att himlarna upprepade gånger betraktas:
”Till slut kommer den ögat att vända sig till dig, trött, föraktad och hjälplös.”
I (2) uttrycks det som människan kommer att känna när hon vänder sig till sig själv inför den storheten, den balansen och den majestätiska skönheten.
Vi vet inte var de sju himmelslagren börjar och slutar, och vi vet inte heller om alla hittills upptäckta galaxier hör till ett enda himmelslag. Galaxierna befinner sig som öar eller kontinenter i det kosmiska utrymmet och utgör en slags kontinenter inom det himmelslag de tillhör. Inom en galaxie bildar kluster av specifika stjärnor stjärnbildningar, som också nämns i Koranen. Galaxierna, som utgör kontinenter inom ett himmelslag, är som stjärnbildningar i förhållande till hela himmelslaget. Därför nämns det i Koranen…
”stjärntecken”
ordet kan ha använts för att beteckna galaxier, liksom de stjärnbildningar som vi förstår idag. För båda består av stjärngrupper. Det enda problemet är att vi med blotta ögat bara kan se vår egen galaxigrupp,
Vintergatan
Vi kan se en del av det.
Ordets ”burç” (stjärntecken) förekommer på fyra ställen i Koranen, och i alla fall i pluralformen ”burûc”. I tre av dessa fall nämns stjärntecken i himmelen uttryckligen, medan
”Var ni än befinner er, även om ni befinner er i höga torn, döden kommer och hämtar er.”
I vers (3) är det oklart om det avses stjärnbilder eller höga befästningar. Eftersom ordet ”burūj” (stjärnbilder) i andra verser alltid syftar på stjärnbilder i himmelen, är det dock mycket troligt att samma stjärnbilder avses i denna vers. (4) Enligt denna tolkning, även om människan skulle flytta till och bosätta sig i stjärnbildernas värld, som ligger långt bortom solsystemet, skulle hon inte kunna undvika döden och bli odödlig. I den aktuella versen nämns att stjärnbilderna är upphöjda (müşeyyed), likt en struktur. Här kan stjärnbilderna ha liknats höga byggnadskomplex.
I den första versen av den koraniska sura som bär namnet ”buruj”:
”Vid himmelen med sina stjärnor, svär jag!”
Genom uttrycket ”denilerek” (med uttrycket ”denilerek”) har uppmärksamheten vänts till specifika stjärngrupper. I en annan vers beskrivs hur det finns stjärnbilder i himlen, samt en lampa (solen) som brinner där och en måne som lyser. (5) I denna vers klargörs inte om solen och månen befinner sig i himlen eller inom stjärnbilderna. Om det har hävdats att vi upplever solen som befinnande sig inom en stjärnbild under vissa perioder, så skulle solen och månen inte ha någon annan koppling till stjärnbilderna än deras synliga position. I Koranen nämns det inte att vår sol har någon fysisk koppling till stjärnbilderna. I en annan vers om stjärnbilderna nämns det att de är prydda för de som betraktar dem och att de är skyddade mot djävlarna. (6) Detta antyder att ordningen i stjärnbilderna är skyddad och befäst. Förutom verserna som uttrycker att ordningen i hela himlen är skyddad, kan den lokala skyddet här härröra från att stjärnbilderna liknats befästa jordiska fästningar.
Vad gäller vad tolkar av stjärnorna förstår av stjärntecken
Många av dem betraktade stjärnbilderna, som inte kunde skydda mot döden, som fästningar på jorden. Andra tolkar tolkar stjärnbilderna som nämns i andra verser direkt som stjärnor och planeter, medan andra hävdar att särskilt stora och ljusa stjärnor benämns med detta namn. De berömda språketologerna och läsarna Hamza (d. 156 h/773 m) och Kisai (d. 189 h/805 m) läste ordet ”serac” i vers 61 i Furkan-sura, som betyder ”lampa” och uttrycker solen, i plural som ”sürüc” och tolkar dem som stora, lysande stjärnor (7). Enligt denna uppfattning kan man tala om existensen av många stora solar i stjärnbilderna. Vissa, som Iklima (d. 115 h/733 m), betraktade stjärnbilderna som himmelska palats (8). Några av de tidiga tolkar, som Abu Ubayda (d. 210 h/825 m), Yahya b. Salam (d. 200 h/815 m) och Taberi, förklarade stjärnbilderna som stjärnor som bildar de stationer som solen och månen passerar under sin färd. Vissa har förklarat planetbanorna på detta sätt. De nämner de tolv stjärnbilderna som har varit kända sedan länge (9), där solen stannar i vardera i en månad, medan månen stannar i vardera i 2 1/3 dagar, totalt 28 stationer, och är dold i två nätter (10). Abu’s-Suud skriver att stjärnbilderna liknas vid palats på grund av att de är de ställen där planeterna befinner sig, och att det också finns stjärnor där. Han nämner också en åsikt om att dessa är himmelska portar varifrån olyckor och katastrofer kommer (11).
Stjärnbilderna är i själva verket företeelser som bara verkar existera i förhållande till oss och representerar stjärngrupper som vi ser samlade på himlen. I verkligheten är avstånden mellan stjärnorna som verkar vara samlade mycket stora. Tjugoåtta stjärnbilder har hittills identifierats som synliga från vår jord, och det är naturligt att antalet sådana synpunkter ökar och minskar i vissa punkter beroende på de varierande vinklarna när man fördjupar sig i rymdens djup. Vissa har, i motsats till andra, tolkat stjärnbilderna som enbart en skönhet av himlen.(12) Enligt denna uppfattning är stjärnbilderna vi ser i rymden inget mer än ett vackert synnöje. Möjligen…
”Sannerligen, Vi har stjärnbilder skapat i himmelen och prytt dem för de som betraktar dem.”
Versen (13), som betyder detta, har varit källan till detta förstående.
I verkligheten är existensen gradvis ordnad, från det enkla till det komplexa och mot perfektion. Från en planet och en stjärna till den grupp de ingår i, och vidare till högre samlingar; stjärnbilder, galaxer och slutligen himmelarna – existensen gradvis utvidgas och omfattar hela universum. Uppstigning eller nedstigning mellan dessa grader bör vara möjlig, med undantag för undantag. Varje grad utgör en trappsteg för den nästa. I Koranen, som ger namnet till en sura, betyder ordet ”meâric” (مَعَارِج) ”stiger och höjer sig” och i denna sura anges tydligt att tiden krymper ju djupare man går in i himmelarnas djup. I de relevanta verserna, som meddelar att de som förnekar kommer att straffas av Gud, anges dessutom följande:
”– Den (straffen) kommer från Gud, Älskaren av höjderna. Änglar och Anden stiger upp dit på en dag, vars avstånd är femtio tusen ljusår.”
(14)
Det råder ingen tvivel om att stjärnbilderna och galaxerna kommer att ingå i detta graderingssystem (me’âric). Bland de olika tolkningarna är den av Mujahid (d. 100 h/718 m) särskilt framträdande.
”Meâric”
Det är av betydelse för vår diskussion att han betraktar dem som graderingar i himmelen. (15) I en annan vers som visar graderingar bland varelserna, sägs det att Gud befinner sig på den högsta graden, eller, enligt en annan tolkning av versen, att Han skapar överlägsna graderingar bland varelserna och i himmelarna, och för detta används en uttryckssätt som detta:
”Han som höjer graderna (eller som är den högsta graden) och som äger tron.”
(16)
Den från Kum i Iran härstammande teologen Neysaburi (d. 728 h/1328 m), som var förtrogen med matematik och astronomi i sin tid, betonar möjligheten att denna vers kan uttrycka graderingar av skapade varelser med materiell existens, från enkla till komplexa. (17) Detta är utan tvekan en gradering som börjar med en atomer och till och med, som Koranen säger, med föremål som är ännu mindre än atomer (18), och som fortsätter mot universum som innehåller stjärnbilder och galaxer.
Vad gäller stjärnteckenens inverkan på människors öde och karaktär…
I Koranen nämns inget om en sådan situation. Att dra slutsatser genom stjärn- och horoskop-gissning har dock avvisats starkt av profeten Muhammed (fred och välsignelser över honom).
(19) Om planeterna och satelliterna i solsystemet, samt vissa stjärnor och stjärnbilder, har någon inverkan på den mänskliga naturen, kan detta endast undersökas med vetenskapliga metoder, inte med metoder som hör till horoskop och spådom. Kastningen är dock inte på något sätt beroende av himmelska kroppar (stjärnor, planeter och andra satelliter). Det är givetvis så att människan befinner sig under inflytande av de omständigheter och den miljö som omger henne. Precis som solen och månen har en inverkan på vår jord, kan andra medlemmar av solsystemet ha en viss inverkan. Att fastställa om stjärnor och stjärnbilder i närheten av solsystemet har någon inverkan på detta system, och om så är fallet, vad dessa inverkanar är, är en uppgift som hör till den relevanta vetenskapsgrenen. För horoskop och spådom, som är icke-vetenskapliga metoder som Islam förkastar, att fatta beslut i dessa områden som kräver höga vetenskapliga och tekniska kunskaper, är att sätta vetenskapen ur spel.
Efter att profeten Muhammed hade förbjudit det, förbjöd även kalif Umar, under sin regeringstid, att man med hjälp av stjärnorna skulle förtälja om framtiden eller dra slutsatser om framtida händelser, förutom för att navigera på land och till sjöss. Umar (ra) motiverade detta förbud med att de flesta människor skulle skadas av dessa spådomar, att de saknade vetenskaplig grund och att de inte kunde ge någon nytta i fråga om ödet.
Den berömda teologen Burhanuddin al-Marghinani (d. 593 h/1196 m) från Ferghana hävdar att astronomi inte är en ond vetenskap i religionen, utan snarare en god vetenskap, och att man kan dra slutsatser med hjälp av olika metoder inom denna vetenskap. Enligt honom är en av dessa metoder:
”Månen och solen rör sig enligt en beräknad bana.”
(Rahman-suran, 55/5) visar att det är en metod för att nå en slutsats genom beräkning. Till exempel beräknas bönstider och qibla-riktningen på detta sätt. En annan metod är att dra slutsatser baserat på stjärnornas rörelser. Detta liknar hur en läkare kan bedöma en patients hälsa genom att ta pulsen. I religionen anses det vara tillåtet att nå en slutsats och erhålla kunskap på detta sätt. Det är dock viktigt att man inte betraktar det som kunskap om det okända och inte förnekar att händelser sker och uppstår i enlighet med Guds vilja. Enligt Ibn Šabba (d. 262 h.) ville kalif Umar att himmelsobjekten skulle studeras för praktiska ändamål, såsom bestämning av natt och dag samt månes faser och navigering med stjärnor. (20)
Det kan finnas en visdom bakom att stjärntecken nämns i fyra separata verser i Koranen, som kan vara relaterad till antalet säsonger. Solen verkar, beroende på säsong, befinner sig i specifika stjärntecken. Det är uppenbart att säsonger och klimat har en inverkan på människan. Det är dock felaktigt att dra slutsatsen att stjärntecken har en inverkan på människan baserat på detta. Tyngden av solen i ett stjärntecken är nämligen bara en optisk illusion. Varje stjärngrupp bildar ett stjärntecken i bilden. Om vi kunde se alla medlemmar av solsystemet samlade från ett avlägset perspektiv, skulle vi se dem som ett stjärntecken.
Slutsatsen är att stjärntecken inte är vår själ, inte vår öde och inte heller vår gud som styr över oss.
Fotnoter:
(1) Denna uppgift baseras på obekräftade rykten.
(2) Fastigheten, 67/4.
(3) Nisa, 4/78.
(4) Se även Celal Yeniçeri, Tolkning av verserna om rymden, för ytterligare förklaringar av versen.
(5) Furkan, 25/61.
(6) Hıcr, 15/16-18.
(7) Se Kurtubî, XIII/65, för Hamza och Kisâî.
(8) Kurtubî, XIX/283.
(9) Stjärnteckenens namn: hamel (vädur), sevr (tjär), cevzâ’ (klipp), Seretan (kräfta), esed (lejon), sünbiile (jungfru), mîzan (väg), Akreb, kavs (skytt), cedy (stenbock), delv (vattumannen), hût (fisken), se Kurtubî, XIX/283.
(10) Taberî, XIV/10-ll; Ibn Kesîr, III/622; Kurtubî, XIX/283; Se även om planetbanor. Fİruzûbâdî, 11/234.
(11) EbusSuûd Efendi, Tafsir, IX/I35.
(12) Fîruzâbâdî, 11/234; Kurtubî, XIX/283.
(13) Al-Hijr, 15/16.
(14) Meâric, 70/3-4.
(15) Taberî, XXVIII/44; Kurtubî, XVIII/281.
(16) Gâfir, 40/15.
(17) Neysaburi, XXIV/33.
(18) Yunus, 10/61; Sebe’, 34/3; Zerre kan också betyda små föremål.
(19) För mer information och källor, se Celal Yeniçeri, Tolkning av verserna om rymden.
(20) Se en-Nahlavi, el-Diirerel-Mubaha, 287; Ibn Šabba, IIJ/798, för information om Umar och al-Marghinani.
Prof. Dr. Celal Yeniçeri, Tolkning av verserna om rymden, Erkam Yayınları: 122-126.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
